Tusen tack för all medvind!

Skrivet May 12, 2015 i Resor

Jag älskar när saker krokar i varandra, även om det högst troligt är min egen fantasi som stärker sambanden för att ge mej en känsla av meningsfullhet. Påhittat eller ej, vem sitter inne på den objektiva sanningen liksom? Allt arbete kring och under Sydsvenskanreportaget om Sveriges kulturbistånd till Nicaragua och relationerna mellan de svenska och nicaraguanska artisterna berättar samma historia: Solidaritet, medmänsklighet och hjälpsamhet – hur effektivt det är när alla använder de resurser de har för att ge någon annan det de behöver. Det skapar en kedja av tacksamhet, fart och tusen möjligheter. Och det är den vågen Amelie och jag har surfat på. Utan människor med den inställningen hade det här reportaget aldrig blivit av, och det hade heller antagligen inte funnits något att göra reportage om. Alla jag intervjuat vittnar om samma sak, allt från gamla SIDA-medarbetare till artister, att en enda människas handling kan förändra allt. Personliga relationer och starka vänskapsband kan skapa en samhörighet som överbrygger oceaner och som påverkar både samhällen och enskilda livsöden. Tack vare några personers obändiga envishet finns det idag en fungerande nationalteater i Managua. Nicaraguas enda stora scen. Och ett kulturhus fullt av unga dansare, skådespelare och konstnärer, och minst en nicaraguansk artist vars hela liv tagit nya riktningar på grund av Skandinavien. Och än idag, när ambassaderna dragit sig tillbaka och bistånden avslutats, lever en del personliga initiativ kvar och hjälper t.ex. till att finansiera skivsläpp till unga nicaraguanska band. Det är ingen picknick att vara professionell kulturutövare i Nicaragua. Ekonomin är noll och även de mest kända artister och författare får kämpa för att hitta pengar till nästa skiva eller bok. Men ändå berättar de hur de söker sponsring för att kunna göra gratiskonserter, hur de vill få ut sina budskap om att bevara naturen, om att skapa ett bättre samhälle och få Nicaraguas kulturtraditioner att leva vidare. Engagemanget tycks alltid vara större än den enskilda individen.

Vår fixare kulturjournalisten Wilmor Lopez har spelat en stor roll när det kommer till att bevara nicaraguanska traditioner. Han har flängt land och rike runt i flera decennier för att samla kunskap om folklore, och har lämnat efter sig en gedigen dokumentation över Nicaraguas kulturarv. I Sverige tar vi så mycket för givet att vår historia finns bevarad, och vi tänker kanske inte på hur viktig kulturen är för att stärka den nationella identiteten, kärleken till sitt land som nog är helt nödvändig om man ska försöka upprätta demokrati efter en evighet av förtryck. Utan Wilmors kontakter hade vi inte fått träffa en enda av personerna till det här reportaget. “La amistad vale mucho aqui” (vänskap är värd mycket här), säger han om och om igen. Och det har vi varit väldigt glada för.

Men Wilmor Lopez hade inte funnits i våra liv om det inte vore för Björn Afzelius gamle bästis Francesco Ippolito, en av de här fantastiskt envisa människorna som får saker att flyga. Francesco spelade inte bara en avgörande roll i initiativen på 80-talet utan är också personen som levererat hela den här historien till oss. Komplett med allt från Björn Afzelius gamla tidningsurklipp till listor med kontaktuppgifter till alla inblandade på båda sidor av Atlanten. “Una recomendacion tuya es como si fueras vos” (En rekommendation från dig är som om det vore du) svarar hans vänner i Nicaragua när han ber dem att hjälpa oss. Så ja, det går inte att överdriva Francescos roll i allt det här, och med risk för att låta som Skorpan Lejonhjärta; om alla hade varit som Francesco så skulle det inte finnas några krig! ;) Eller åtminstone; om alla hade varit som Francesco skulle livet bestå av stark medvind och massa positiv butterfly effect. 

FrancescoHemma hos Francesco Ippolito i Snekkersten i mars.

2 Comments

  1. Sofie
    2015/05/12

    Snyft! Fy tusan vad fint. Älskar att det är just du som skriver den här storyn. Den passar dig som handen i handsken. Ingen kan förstå allt det där som du, det är ju hela din livsfilosofi och har alltid varit.

    “Om det inte vore för Ellinor…” tänker och säger jag minst ett par gånger i månaden! Alltid tacksam för medvinden du delat med dig av.

    Saknar dig!<3

    Reply
    • Elli
      2015/05/12

      Men duuude detsamma, det vet du!! <3 Saknar dej med.. och längtar efter både bersåhäng och våra gemensamma kommande projekt! :)

      Reply

Leave a Reply