Tummen upp för Europa

Skrivet Oct 19, 2010 i Resor

Way out East 2010-2011

tummenuppmindre

200 mil har nu försvunnit under våra goretexbeskyddade fötter. Det känns som igår och det känns som en evighet sen Tom Sawyer klöv dimman på sin rutt mot Rostock. Ombord låg vi utsträckta på den babyblå heltäckningsmattan på plan 5, lugna som filbunkar efter en lyckad liftförfrågning i cafeterian. Sex dagar senare gosar vi ner oss i en helt annan heltäckningsmatta, en vinröd, tjock och ren en. Ovanför strålar ljus i tusental och ovanför dem en 400 år gammal kupol, så blå och så breathtaking att det svider lite i själen…

johnlastbilmindreLastbilslift från Rostock till Prag.

Vägen till Istanbul hade kunnat vara rakare, enklare och därmed även lite tråkigare. Om det inte hade varit för lagen om bilbälte hade vi redan på färjan hoppat in i en lastbil som skulle hela vägen till Turkiet. Få chaffisar var villiga att ta två passagerare och eftersom jag lovat Johns föräldrar att ta hand om honom kunde jag inte gärna lämna honom i Rostock ;)

En godhjärtad tjeck med flickvän i Anderstorp blev till slut vår räddning. Han hette Vladislav och gömde smidigt undan John bakom sängskynket när vi passerade hamnens poliskontroll. Gentjänsten blev att hålla honom vaken hela vägen genom den dimmiga autobahnnatten. Klockan fem på morgonen klev vi ut i en halv minusgrad på en rastplats strax norr om Prag. Tankar om att dö av köld förekom tills vi upptäckte en dygnet-runt-öppen restaurang.

ellilastbilmindreEtt av alla “no”, eller “no english”.

Att lifta kan vara en bit kaka och sen så kan det vara helt bloody omöjligt. Kanske gapade vi efter för mycket, men de nattliga minusgraderna lämnade oss inte många alternativ. Vi behövde komma långt söderut och kunde inte ta en skjuts där vi riskerade att bli avsläppta mitt i natten nånstans i Slovakien eller som bäst strax över Ungerns gräns. Det var för kallt. Efter dryga tolv timmar gav vi upp, liftade med en bil in till Prag och hoppade på en nattbuss mot Bulgarien och ett klimat som uppmuntrar mer till spontanitet.

johnsvetmindreJohn och Svetoslav på Sofias gator

Couchsurfing är strax efter torrshampoo (elli) och “rögad ål” (john) det bästa som hänt världen. Det är att resa rakt in i kärnan av en plats, rakt in genom det skal man oftast aldrig lyckas penetrera som hotellturist. Svetoslav som hyste in oss i Sofia var en riktig pärla. Han guidade runt oss till sina favvoställen och fyllde några av våra, vad som visade sig vara gigantiska, kunskapsluckor om Bulgarien.

Dagen därpå liftade vi vidare ut till Svets gamla studiestad Veliko Tarnovo ett par timmar öst om Sofia. Där gick vi på utfyttningsfest, träffade mer härligt folk, hjälpte till att bära lådor och sov i säng för första gången sen Sövde.

elliliftarmindreLycklig lifterska.

Den snygga Istanbulskylten Svet målat till oss medan vi sov för länge på morgonen behövdes i knappt 20 minuter. Två glada (varav en på gränsen till galen) turkiska rosförsäljare plockade upp oss och lovade skjuts hela vägen till Istanbul. De skulle bara stanna max två timmar på vägen och göra lite affärer.

turkarmindreLite rosbusiness (och mat). Hakan till vänster och Musa till höger.

“Musa is hungry”, hördes var och varannan timme från framsätet. Resan gick därför i matens tecken och gick därför inte särskilt fort. Vi fick dock alla våra måltider betalda och därtill trugade Musa (den galne) i oss ätbara ting vad som kändes som hela tiden under färden. Höll vi inte ut händerna för att fånga upp det han hade att erbjuda hotade han med att hälla ut det i knät på oss. Han kastade bak choklad, nötter, bröd, ost, chilifrukter, gurkor, tuggummi, kakor, läsk, saft och vid ett tillfälle en hel yoghurt som vi la ner i väskan. Väl framme på hostel Chillout i Istanbul upptäckte vi att det var ett saltkar och kände oss genast skyldiga till stöld.

Vi kom alltså fram till Istanbul till slut, mitt i natta, hela om än inte så värst rena. Här har vi nu turistat i två dar, bott på för dyrt hostel, ätit för dyr mat och gått runt och kollat på saker jag inte fattar mycket av. Följande har jag dock lärt mig: Turkar är sjukt hjälpsamma och trevliga, ayran är gott inte bara i Malmö och den blå moskéns heltäckningsmatta slår tysklandsfärjans.

blamoskenmindreBlå moskén i Istanbul.

Leave a Reply