Storm, fjärilar och guldstjärnor

Skrivet May 1, 2015 i Resor

Klockan 5 i morse vaknade vi av ett dånande oväder med skyfall och åskknallar så starka att de satte igång billarmen på gatan utanför. Typiskt dåligt omen för vår första jobbdag tänkte jag, och sen; hur vet man egentligen skillnaden mellan en lagom utmaning och att ta sig vatten över huvudet? Typiskt bra sak att fundera på klockan 5 på morgonen med sömnbrist och läskig storm utanför, när man inte vill annat än att krypa ihop i någons varma, trygga famn, stänga av resten av världen och mysa i en rosa, fluffig bubbla resten av livet. Men, såklart, det går ju inte att veta exakt hur mycket vatten man har över huvudet förrän man redan kastat sig ut, och då har man ju liksom inget annat val än att simma för sitt liv. Så idag har vi simmat för våra liv. Och det gick ju självfallet jättebra :) Vi har hängt runt på kulturhus, tittat på balettuppträdande, besökt konstnärsateljéer, fått böcker signerade till oss, träffat artister, kulturchefer och eldsjälar. Två av intervjuerna gick excellente, alltså guldstjärna! Den tredje intervjupersonen tyckte att det var rimligt att prata nicaraguansk slang i en timme, samt inte direkt svara på mina frågor, men det jag fattade av det var mycket intressant och jag hoppas på att fatta resten när jag lyssnar igenom inspelningen. Kanske med hjälp av ett nicaraguanskt lexikon som Wilmor tyckte att jag skulle införskaffa ;) Alltså spanskan, min je, varje land har sitt eget språkliga universum, så himla härligt, och så himla frustrerande! Men allt blir enklare tack vare att alla vi träffar är så extremt snälla, tillmötesgående och genuint varma. Öppna ansikten, stora leenden. Det söver till och med de vildaste fjärilarna i mellangärdet.

ameliekonstnarAmelie lycklig som ett barn över ljuset i Sergio Velásquez ateljé. Hans specialitet är “Gorditas nicas”, alltså tjocka nicaraguanska kvinnor, men här sticker han emellan med en liten man i hatt: general Sandino.

wilmorameliearbolKlämde in lite sightseeing mellan intervjuerna. Här i Parque historico Nacional Loma de Tiscapa där presidentpalatset låg innan och där Sandino och hans män avrättades 1934. Till vänster “Arbol de la vida”, ett av många “livsträd” som lyser upp Managua om natten. Ett inte helt okontroversiellt projekt signerat presidentfrun Rosario Murillo. Vissa tycker det är för dyrt och energikrävande, andra tycker att det ger ett nytt ansikte till staden.

wilmorameliesandinoAmelie, vår fixare kulturjournalisten Wilmor Lopez och … ja, Sandino, såklart.

2 Comments

  1. Ulla
    2015/05/01

    När vi berättade för Birgitta R att du skulle till Nicaragua så skickade hon med en undran om hur det numera står till med det där Kulturhuset i Managua som byggdes med hjälp av ” våra proggare”, Björn, Mikael och de andra….

    Reply
    • Elli
      2015/05/01

      Haha ja men sicken tur att Birgitta ska få svar på detta söndagen den 19 juli! ;) Jag kan smygberätta att det såg ut att stå bra till, med balettskola, teater, musik- och konstundervisning. Inte fett ekonomiskt såklart, som sällan i kultursektorn, men kulturutövare är det verkligen ingen brist på i detta land.

      Reply

Leave a Reply