Nicaragua, vad blir det av oss?

Skrivet Mar 17, 2015 i Resor

egg“Har du köpt biljett?” Har jag köpt biljett? Nej, jag har inte köpt biljett… Jag borde verkligen köpa en biljett. Men det dröjer hela tiden en dag till. Som att jag glömt hur man gör, när man blundar, drar ett ytligt andetag i toppen av lungan, och bara hoppar ut i okända hav. Som är helt mörka, helt vackra och spännande och läskiga och… ja jag vet ju inte, hur det blir den här gången. Kommer det hända igen att jag sitter där på planet tillbaka och tänker att Det är lugnt att störta nu? JAG ÄR KLAR, jag har maxat till max, inte en chans att framtiden kan trumfa det här. Nu dör jag. Hej då.

Nää… den här resan är för kort för den sortens galenskap. Och jag vet seriöst inte om jag skulle palla revolutionera sönder mig själv just nu. Eller någonsin igen? Sönder som i att smula ner till minsta partikel och bygga upp nått helt nytt coolt. Tvärtom tänker jag att jag kanske inte ens kommer hinna landa innan jag ska återvända. Det brukar ta en månad, eller två, att klättra ur sig själv och in i det nya. Språket, rytmen, blicken, tempot, jag, dom, vi. Det tar ett tag att träffa de där människorna som jag vill böja mig kring. Och som böjer sig kring mig. Så att vi blir lite som den andre och allt blir dubbelt så bra.

Den här resan kommer bli något annat. En hybrid av Sabbatslivets inre öga och Way out Easts yttre. Jag ska jobba, jag ska chilla, jag ska skriva skriva skriva. Kanske hinner jag väcka ett litet embryo till liv… Vem vet vad det blir av det med tiden.

Leave a Reply