Feberyra i uppochnervända världen

Skrivet Jan 29, 2017 i Resor

Dagarna i Cali – den colombianska söderns huvudstad tillika salsamecka – flyter ihop till en enda tuggummiseg, energifattig tidsrymd. Tack vare en magisk cocktail av förkylning, feber, hormoner, trötthet och opepp har jag chillat i hängmattor och soffor istället för på Calis dansgolv. Buhu! Den snabba och fotarbetesgalna Caleña-salsan får vänta till en annan gång, för om det är nått jag paktat på den här resan så är det att bara göra exakt det jag känner för och pallar. Och dessutom: “Livet är långt om du vet hur du ska använda det”, som stoikern Seneca skrev för ett par tusen år sen, och:

”Of all people only those are at leisure who make time for philosophy, only those are really alive. For they not only keep good watch over their own lifetimes, but they annex every age to theirs. All the years that have passed before them are added to their own…”

Fri översättning: En måste ta sig tid att filosofera kring livet om det inte ska springa en förbi alltför snabbt, och när bättre göra det än när man inte pallar göra något annat? Bra idé Seneca, men man kan också titta på Narcos på Netflix!! =D Alla som känner mig vet att jag inte kan hantera serier (tur att jag inte har wifi hemma) så första säsongen är snart avklarad, och det lär inte va mycket kvar av den andra innan jag rullar över Medellins bergskammar. Jag tycker ju att Narcos är mycket underhållande, men självfallet är den inte lika ohämmat hyllad i Colombia. Historien är skruvad, med 28 rena faktafel om en vill tro Pablo Escobars son, skådespelarna snackar arton olika spanska dialekter, och Pablo Escobar spelas av en brasse. Inte jättepopulärt för de som förväntade sig äkta Paisa-snack.

Cali kollage2♥ Uppe: Hostal Ruta sur’s djungelfasad, Beatriz som reser genom resenärerna eftersom hon själv är “en av de där colombianerna som inte rest i sitt eget land”, och soffan där Narcos konsumeras. Nere: Cat in Cali, hostal Ruta Sur’s motto: “Söder är vårt norr” och ytterligare en snygg Cali-fasad. Mottot är inspirerat av den uruguayanska sekelskiftskonstnären Joaquín Torres García, som startade den så kallade “Escuela del sur” – Söderns skola – ett idéprojekt där konstnärer vände upp och ner på sin konceptkarta för att skapa modern latinamerikansk konst, fri från det egna traditionella indígena-arvet, likväl som nationalistisk och västerländsk påverkan. Symbolen blev den uppochnervända sydamerikanska kontinenten. ♥

Förutom att titta på Narcos, käka empanadas och tamales de pipian, och sova i hängmattor har jag hängt med de fabulösa kvinnorna som driver hostal Ruta Sur – denna gröna, stillsamma oas i en i övrigt feststinn stad. Lucky me att de finns och gärna dricker kaffe och pratar om allt mellan himmel och jord, för av någon anledning har stället lyckats attrahera en ovanligt weird mix av resenärer just under mina dagar här. Och resenärer i detta fall råkar vara ensamresande snubbar som varierar mellan noll social kompetens och bara straight out udda fåglar. En av dem konverserar med ett, max två, ord i följd och vill mest umgås med sin telefon. En annan verkar ha en pågående inre konversation som överröstar allt yttre liv (han pratar med sig själv), en tredje pratar i 180 km i timmen och är sjuuukt peppad på en guidad marijuanatour genom Cali (men i övrigt är han gullig), och en fjärde förklarade utförligt för mina ointresserade öron hur mycket han festat på sin resa och hur bra han är på det, sen gick han in på sitt rum och har inte kommit ut på två dagar. Ägaren Claudia knackar på varje dag för att få bekräftat att han inte är död, vilket han inte är. För att väga upp har det dock även varit ett jättegulligt brasilianskt par här, från Porto Alegre, som ser ut som färgglada naturbarn, är biologer och älskar Amazonas. De reser med jordens minsta och gulligaste hundvalp, som de adopterat  från stranden i Capurganá. Nu vet de inte riktigt hur de ska få hem henne utan vaccinationspapper, men hon är så liten att hon går ner i en ficka, så de tar sina chanser på gränserna. Kärleken övervinner allt osv… ;)

Idag rullar jag norr mot de gröna, men troligtvis rätt våta, kaffedistrikten. Det ser helt utomjordiskt vackert ut på internätet, och inget kunde sitta bättre nu än ett par naturunder och en cafecito.

Cali kollage graffiti2♥ “Cali es cali, y lo demás es loma, oís?” (Cali är cali, och resten är berg, fattaru?), säger de stolta caleños-arna, och den som går hem från klubb redan kl 3 är tråkig som en morot. “Ley Zanahoria” (morotslagen) reglerar tiden då klubbarna måste stänga, vilket tydligen är kl 3, vilket tydligen är alldeles för tidigt. Jag har definitivt varit tråkigare än en morot, men när man känner sig lite blek på insidan får man vara desto mer färgsprakande på utsidan: här några av Calis fantastiska murales. ♥

3 Comments

  1. Jerker
    2017/01/29

    Krya på dig. Det ser ändå ut som du är bra på att ta tillvara feberdimmatiden. Låter rätt skönt. Tur du har gott om tid att njuta, dansa salsa och lukta på kaffeplantorna. Kram från ett grått o blött Sövde

    Reply
    • Elli
      2017/01/30

      Tack skaru ha! Är definitivt friskare och har anlänt till ett grönt paradis!! Så all is good <3 njut av det regngråa, snart blir det andalusiskt solsken en himla massa dagar ;)

      Reply
  2. Annie
    2017/04/05

    Hallå!!!! Så fint läsa. Sitter själv i Buenos Aires men har inte riktigt samma upplevelse som du. Vad det nu betyder. Inte lika mottaglig och med en fot i allra högsta grad kvar i Sverige typ. Men så fint och inspirerande att läsa om din!!!! Stor kram/Annie (Johns ex-sambo).

    Reply

Leave a Reply