Adios jobb, Hola hängmatta

Skrivet May 11, 2015 i Resor

Klockan 4 igår morse lämnade Amelie Managua backpacker Inn och påbörjade sin 30-timmars-resa hem till svea. Det känns som att hon varit här en evighet, trots att det bara är 10 dar. Men jävlar vad vi jobbat och flängt runt och maxat både intervjuer och fotande. (När vi inte badat och käkat mango dvs) Vi brukar säga till varandra precis innan vi börjar att Good enough is good enough, vi måste inte överträffa oss själva och gå den där extra milen, särskilt inte när det är typ tusen grader varmt! Men i slutändan gör vi alltid det ändå, för att det är så mycket roligare så, för att lusten att göra det så bra det bara går är större än ansträngningen och starkare än tanken på hur många timmar vi egentligen får betalt för. Utan cash hade vi aldrig tagit oss hit, men peppen över att få träffa alla de här människorna, höra alla de här historierna, och ta bästa bilderna på t.ex. crazyviga balettdansöser, övertrumfar allt annat. Det har varit så himla himla roligt, och även om det varit stressigt så har det aldrig övergått i panik. Det är fan för varmt för att ha panik ;) Men det är också skönt att det är över (förutom att jag ska skriva själva reportagen dårå…) Jag orkar inte trycka in mer ny information i huvudet, jag vill inte lära mig något mer, jag vill bara ligga i en hängmatta och processa livet en tanke i taget. Och det är precis vad jag ska göra från och med nu.

AmeliebalettBalettdansöserna visar gladeliga upp sina skills på kulturhuset Grand Hotel som de svenska proggarna spelade in pengar till.

elliteaternYtterligare en som gladeliga visar upp sina skills. Här utanför Ruben Darío-teatern i Managua som är i perfa skick tack vare stödkonserter och bistånd.

AmelieKatiaMinst ett djur per bild, det är regeln. Här katt + Katia Cardenal, fantastiskt trevliga sing- and songwritern som sjungit in Evert Taube på spanska.

KatiaochviKatia Cardenal och vi. Obligatorisk svettig selfie med alla intervjupersoner…

… förutom med Luis Enrique Mejia Godoy, som vi glömde, så här kommer en låt istället, skriven revolutionsåret 1979.

Leave a Reply