Det var en gång ett liv långt långt borta
COLOMBIA. Nu har massor av sommarveckor flugit förbi i vindens hastighet utan att jag fått tid, chans och hjärnro att skriva slut på Colombia. Jag har varit fullt upptagen med att försöka sätta fötterna på Malmöjorden igen, plocka den danseuforiska, kärlekstankade, känslomaxade kroppen från salsagolven, skogarna, floderna, famnarna, stränderna och få den att fatta…
Förälskelse, FARC och fred i fara
COLOMBIA. Det är amazing hur ett folk som sett så lite fred och så mycket krig kan vara så.. chill. Inte alla, obvio, men de flesta jag träffar på. Det är så lätt och lugnt att resa här, hjälpsamheten är total, och som ”ensam” kvinna är det ovanligt friktionsfritt. Den uppmärksamhet som ges kommer sig ofta av pur nyfikenhet. Turismen är så ny, folk vill veta var jag kommer…
Förrädisk frid i karibiskt paradis
COLOMBIA. Det är bäst att skriva med upplevelserna färska i minnet sägs det ju, men dios mío, tiden går alldeles för fort! Jag panikar lite när jag tänker på att det är tre veckor kvar innan jag sitter på ett flyg mot en blixtvisit i Svea innan Iran. Även om jag egentligen är mycket peppad på persiska äventyr så hoppas jag i hemlighet att visumet ska strula så att jag kan stanna i Colombia två…
Hög på livet i kokainets vagga
COLOMBIA. HOLAAA a todos!! Shiiiiit va längesen, jag vet, och I’m sorry, men livet liksom hände. Jättejättemycket fint liv. I förra inlägget från Salento, i gröna och galet vackra zona cafetera, skickade jag önskningar till universum om att få avvika från turiststigen och smälta samman med Colombia for realz. Jag längtade efter att slippa skrapa yta och titta på tusen saker…
Skönhetschock och längtan efter Colombia
COLOMBIA. Här sitter jag på ett soldisigt, palmdekorerat torg och tittar på när molnen drar in över de gröna höjderna, tunga av ösregn. Temperaturen droppar på ett ögonblick från härlig svensk julidag till svajig aprilmorgon. Vitt ljus blir grått, fasaderna slutar att blända och palmbladen börjar darra olycksbådande. Sen Åska. Sen skyfall. Det har tagit ungefär en vecka att fatta Salento’s…
Feberyra i uppochnervända världen
COLOMBIA. Dagarna i Cali – den colombianska söderns huvudstad tillika salsamecka – flyter ihop till en enda tuggummiseg, energifattig tidsrymd. Tack vare en magisk cocktail av förkylning, feber, hormoner, trötthet och opepp har jag chillat i hängmattor och soffor istället för på Calis dansgolv. Buhu! Den snabba och fotarbetesgalna…
Ingen fred innan Moder jord är fri
COLOMBIA. Jag älskar att bli inbjuden till platser. För jag är egentligen en väldigt lat resenär, som inte har tålamod till att gå i femton turistfällor och dra arton nitlotter innan guldkornen uppenbarar sig i all sin gnistrande prakt. Därför blev jag så himla glad när Lovisa, som jag läste socialantropologi med i Lund hösten 2014, skrev “Kom till Popayán!”, aka “den vita staden”…
Hjärnan tar semester
NU ÄR JAG I COLOMBIA!! WOHO!! Jag ska snart berätta om detta, men måste först börja med en liten hyllning till min hjärna, vilket egentligen inte alls är lämpligt eftersom det var hjärnans fel att jag missade anknytningsflyget i Frankfurt och kom fram till Bogotá ett halvt dygn senare än planerat (och därför fick käka texasburgare på George Bush international airport i Houston och titta på folk i cowboyhatt)…
På andra sidan muren
ISRAEL & PALESTINA. Jag har rört mig mellan världar igen. Efter en höst i ickegörandets tecken, maxat med meditation och impulskontroll blev jag exakt så rastlös och äventyrspeppad som jag hoppades på. Någon gång ska jag balansera ut dessa faser, flyga lagom högt och ta det lagom lugnt, men tills jag lärt mig det får jag fortsätta pendla mellan kaos och dvala, manisk kreativitet och apati…
Lyxigaste resejobbet från Nicaragua
I slutet av oktober, dvs tusen år senare, gick så änteliga mitt och Amelies resereportage ut till Respress kunder. Eftersom det inte publicerades i några tidningar i närheten av oss så har vi inte helt koll på exakt var och när det gick i tryck, men min korta textversion dök åtminstone upp på Svenska Dagbladets webb. Tyvärr hängde väldigt få bilder med…
Reseexperten (!) gör radiopremiär
Härom veckan gjorde jag ett 9-minuters gästspel hos Cajsa Vingros Carlson i P4 i egenskap av berest ;) Presenterades som resebloggare och resejournalist, vilket ju låter extremt dreamy! Sant förvisso, men hann tänka på hur många olika versioner det finns av ens livs historia. Mindre peppad version: “31-årig frilansare/ student/ bemanningsföretagstimmis…
Nicaraguas blågula kulturhjärta
Den 19 juli, på årsdagen av den nicaraguanska revolutionen (och på Francescos födelsedag;) publicerades reportaget om Sveriges och Nicaraguas kultursamarbete i HD-Sydsvenskan. En bit över tusen personer delade det på Facebook från Sydsvenskans sajt, vilket var några hundra fler än “Räddade ankungar från att bli påkörda av tåget”…
Nicaragua, vad blev det av oss?
NICARAGUA. Oj, jag försvann visst lite. Zoomade ut och trillade ur tiden, bland regnmolniga berg där allting blommar grönt och luktar kaffe och choklad. På hostal Buena Onda i Matagalpa bildade jag familj med ett gäng fina människor + kanin och levde en liten livstid med dem, dvs en vecka ;) De fantastiska planerna på att dra ut till the CEN project i Las peñitas blancas…
En tyst minut för dödade darlings
NICARAGUA. Så flög hon hem till slut! Sista tiden spenderades på playorna kring San Juan del Sur med surf (hunden) och hängmattor (katten). Det har varit härliga dagar med sol sol sol kryddat med mojitos och machismo (pallar inte förklara). Men någonstans i bakhuvudet har det där gigantiska reportagematerialet legat och skavt och undrat när jag egentligen tänkt börja vaska…
Kattighet, hundighet och vackrighet
NICARAGUA. Jag har lite bloggpaus som ni kanske märkt. Eller inte märkt, eftersom en vecka går så snabbt i svea, medan hela liv springer förbi här. Just nu lever jag liv med Elisabet, min Catalana favorita som jag lärde känna i Bolivia och bodde med i Venezuela för drygt 6 år sedan. Då var vi ute på våra livs längsta resor, härjade runt bland regnskogar och bergstoppar…
Människor att resa genom
NICARAGUA. När jag inte hänger med Pingping så hänger jag med James. En engelsman som gör sin första långresa vid 30 och skriver listor över sina insikter och uppenbarelser. Han skriver även listor över alla hobbys och egenskaper han vill bemästra och listor över vad han egentligen har för några slags listor, ifall han skulle glömma. Sen blir han stressad över att han inte kan…
Saker som händer i Paradiset
NICARAGUA. Ååh paradiset mina vänner… det gröna, blomstrande, gungande, vaggande, prasslande, kluckande, surrande, kvittrande paradiset. Med en vind jag skulle beskriva som en smekning om det inte vore alldeles för klyschigt. Men vad göra när det är precis så den känns… som reiki över hela kroppen… Den stryker mig över håret jag inte orkar…
Tusen tack för all medvind!
NICARAGUA. Jag älskar när saker krokar i varandra, även om det högst troligt är min egen fantasi som stärker sambanden för att ge mej en känsla av meningsfullhet. Påhittat eller ej, vem sitter inne på den objektiva sanningen liksom? Allt arbete kring och under Sydsvenskan-reportaget om Sveriges kulturbistånd till Nicaragua och relationerna mellan…
Adios jobb, Hola hängmatta
NICARAGUA. Klockan 4 igår morse lämnade Amelie Managua backpacker Inn och påbörjade sin 30-timmars-resa hem till svea. Det känns som att hon varit här en evighet, trots att det bara är 10 dar. Men jävlar vad vi jobbat och flängt runt och maxat både intervjuer och fotande. (När vi inte badat och käkat mango dvs) Vi brukar säga till varandra precis innan vi börjar att Good enough is…
Tillbaka efter en orgie i naturunder
NICARAGUA. “Vi kan ju inte BARA ha naturporr”, säger Amelie och tar för säkerhets skull en bild på katedralen i Granada. Men i övrigt: Oh my god! Madre tierra, Pachamama, moder jord, hon gör det inte direkt svårt för oss att ro ihop ett bildskönt resereportage. Eller ja, ska jag säga, Amelie har jobbat hårt i hettan på jakt efter den perfekta vulkanen…
Nicaragua blommar under min hud
NICARAGUA. Idag har jag dött starstruckdöden och återuppstått. Gioconda Belli. Syster av ord. Vill krypa in under hennes fluffiga hår, in i hennes huvud och få obegränsad tillgång på poetisk visdom. Gioconda, om du googletranslatar det här som du sa att du skulle när internet återvänt efter regnen: Bli min mentor! Håll mig i handen resten av mitt skrivande liv…
Storm, fjärilar och guldstjärnor
NICARAGUA. Klockan 5 i morse vaknade vi av ett dånande oväder med skyfall och åskknallar så starka att de satte igång billarmen på gatan utanför. Typiskt dåligt omen för vår första jobbdag tänkte jag, och sen; hur vet man egentligen skillnaden mellan en lagom utmaning och att ta sig vatten över huvudet? Typiskt bra sak att fundera på klockan 5 på morgonen…
“The woman who reveal herself is a rebel”
NICARAGUA. “The woman who reveal herself is a rebel”, skrev poeten José Coronel Urtecho i förordet till Gioconda Bellis första diktsamling “Sobre la grama”. “Every poet, I suppose, should fall madly in love at least once in her life, so that she may come to know the shadow side of the feminine human experience, plumb the depth of her own vulnerability and emerge the wiser…
Heta hälsningar från León
NICARAGUA. Öde sköldpaddestränder in my dreams! Jag hade ju hoppats på inga människor och massa sköldpaddor. Men istället var där inga sköldpaddor och ett helt hostal fullt av bröliga, feststinna 20-åriga surfardudes (och tjejer för all del, men de brölade mindre). Ni vet den där sortens solbrända coolkids med blonda toppar, som tatuerar in havsdjur på anklarna…
Den abstrakta reseromantikens återkomst
NICARAGUA. Anpassningsprocessen har börjat. Allt är nytt men ändå så väldigt familjärt, som att komma hem men ha känslan av att någon möblerat om medan jag var borta. Nicaragua Nicaragüita… jag svär att det rent fysiskt känns som att något sträcker på sig inuti, som att saker knakar och växer, som att varje hjärntråd kämpar med…
Lite för bra för att vara sant
Drygt tre dagar kvar och mina 27 kvadrat har förvandlats till ett researchinferno. Att-göra-listorna blir på något magiskt sätt lite kortare, trots flera dagar av apati över omöjligheten att prioritera rätt sak först. Men nu börjar det faktiskt klarna, och tur är väl det. Här sysslar vi inte med marginaler. Idag har jag hunnit fota av en liten, men viktig, del av den där högen…
Nicaragua, vad blir det av oss?
“Har du köpt biljett?” Har jag köpt biljett? Nej, jag har inte köpt biljett… Jag borde verkligen köpa en biljett. Men det dröjer hela tiden en dag till. Som att jag glömt hur man gör, när man blundar, drar ett ytligt andetag i toppen av lungan, och bara hoppar ut i okända hav. Som är helt mörka, helt vackra och spännande och läskiga och… ja jag vet ju inte, hur det blir den här gången…
Och med sommar och skönhet…
… och skogsvindsackord, står min hembygd och hälsar mig glad. Trallalallalaaaa! Fotograf-Amelie och jag har varit ute på äventyr igen! Den här gången bytte vi franskt mot skånskt, tog med oss en drös fina turiststatister och rullade norr från Malmö till mina hemtrakter. “Kullabygden – en höjdare för livsnjutare” var mitt käcka rubrikförslag, men Svenska […]
Jazzar loss i Modern Psykologi
Hur bättre börja 2014 än med en kreativitetspsykologi-artikel i Modern Psykologi?! Jaja, ännu bättre hade det varit om solen skinit mer än 8 timmar den senaste månaden, och ännu lite sweetare om journalistbranschen kunde sluta krisa så förjordat… det känns så himla… 2013! Inshallah blir 2014 året då allt löser sig som genom ett trollslag. […]
På besök i psykologins fantastiska värld!
… Och här tänkte jag stanna. Typ för alltid. Så roligt var det att få nörda ner sig i klärvoajanta framgångstekniker och flowig capoeira, och dessutom etikettera det som ARBETE. Det var alltså precis innan livets sjätte sommarvik på Helsingborgs Dagblad drog igång som jag och fotograf Amelie Herbertsson hängde runt med Malmö-capoeiristan tillika fina […]
Psykdebut i Svensk Idrott
Senaste numret av Riksidrottsförbundets tidning Svensk Idrott är späckat av spännande psykologi så dra till närmsta bibbla eller idrottsförening och bläddra! Här är min artikel om mentala föreställningar och ovan/bredvid mitt och fotograf-Amelies reportage om FLOW och capoeira. I denna stund visualiserar jag fram många många fler jobb av denna sort…
Lyxa runt på Rivieran är också ett jobb
Nice är nice! Sa vi ganska ofta under våra fyra majdagar på Rivieran, eller Côte d’Azur som det ju egentligen heter. Och visst var vyerna sköna och parkerna gröna, men vi var rätt överens om att vi hängt på najsigare platser genom livet. Till exempel i Cádiz där vi båda bodde för typ tio år sen, på den tiden då vi absolut inte visste vem den andre var…
Costa de la LUZ i mitt hjärta
Vackert som vanligt när the ladies på Helsingborgs Dagblad ritar helgbilaga! :) (fler bilder finns på webben) Känner lite extra mycket kärlek för det här jobbet eftersom det bidde reunion efter 9 års separation. 20 år ung virrade jag runt i de där gränderna, med håret instoppat under hoodien i misslyckat försök att undvika jobbiga […]
Wicked vecka med Vranjes
In genom brevinkastet och ut i cyberrymden, lönen för mödan är här! Jobbet är ju egentligen över när deadline är nådd och leveransen gått iväg och därför känns det alltid smått förvånande att några veckor senare upptäcka att repet fortfarande lever och först nu når en läskrets. Kanske är det därför välbehags-känslorna drar sin kos […]
Femen till final i Ukraina
Såhär fantastiskt snygg blev Amnesty Press juniupplaga! På bilden Yana Zhdanova som förövrigt var Femen-aktivist nummer 2 i ordningen som kuppade EM-bucklan. När vi träffade Femen i våras ville de såklart inte säga ett knyst om sina Euro-planer, men såhär i efterhand kan vi konstatera att de lyckades rätt okej med att störa EM-jippot, eller […]
Fem mål och en kidnappning
UKRAINA. Sverige laddar för mästerskapets viktigaste match, går det åt helvete så går allt åt helvete. Jag sitter på tåget mellan redaktionen och tv-soffan när plötsligt ATTENTION! NEED HELP! flimrar förbi i facebookflödet. Kvinnorättsorganisationen Femen – ni vet de där toplessaktivisterna i Ukraina som vill vrida strålkastarna mot den boomande sexindustrin…
Reserep från EM-staden Kiev
I helgen landade Johns och mitt resereportage från Kiev hos alla svenska dagstidningar som prenumererar på Respress, och finns nu på bland annat Svenska Dagbladets och Helsingborgs dagblads webb. Uppslaget ovan, som HD:s redigerare lagt sin magiska touch vid, gick att läsa i lördagens helgbilaga. Mycket fint! Tyvärr är slutet i papperstidningarna inte det…
Europamästerskap i kvinnoförnedring
UKRAINA. Vi är hemma igen efter en sjukt intensiv men rolig vecka i Kiev. Vi hittade en grym couchsurfinghost och fick ett sovrum med eget badrum i en finfin lägenhet sponsrad av EU. Och jobbandet gick som smort och reportagen är klara och snart i tryck i diverse dagstidningar och Amnesty Press. Här kommer det som vi inte får betalt för…
Pakistan – ett år senare
Ett drygt år har gått sen vi hängde en halv evighet i en av de smoggigaste, stökigaste, bullrigaste megastäderna på jorden. Det firar vi med att publicera reportaget jag och John gjorde för Sydsvenskan om läget ett halvår efter de katastrofala översvämningarna i Pakistan. Det blir premiär här och på Way out East-bloggen eftersom det, på grund av diverse arabiska revolutioner och en japansk…
Saker vi kunde berätta
IRAN & PAKISTAN. Mattan är mjuk. Teet är varmt, och sötsakerna pulvriga. Hon är inte alls som jag trodde hon skulle vara. Hennes ansikte är runt, uttrycket milt och ljust. Hans andra fru. Hon ber så mycket om ursäkt för ett hårstrå i hans kopp, häller ut alltesammans i vasken. Han säger att han hade kunnat dricka en kopp full av hennes hår. Hans röst är djup, han är vacker, karismatisk? Förtrollande? Manipulerande?…
När du vill vara dig själv för en stund…
PAKISTAN. Gränsen mellan Pakistan och Indien är troligtvis den enda i världen där de blir glada istället för mordiska om man tar ett foto. Varje dag innan solnedgång hålls en bisarr gränsceremoni där supportrar från båda länderna fyller stora läktare på båda sidor av gränsen. De viftar febrilt med flaggor, skriker och dansar, medan stora traditionellt uniformerade soldater…
Våld och vänskap
PAKISTAN. För drygt 1400 år sen i onsdags föddes profeten Muhammed i Mecka. Vår vän Prince har hajpat denna heliga födelsedag sen vi kom till Peshawar och när dagen väl var inne kunde han inte dölja sin besvikelse över att vi inte ville gå med honom i den stora glada marschen till profetens ära. Prince skulle bära traditionell grön rock med runda metallbitar på, en slags mösshjälm i samma stil…
Peace please
PAKISTAN. Om inte Khyberpasset varit stängt för utlänningar hade vi kunnat ta en nätt liten promenad över till Afghanistan. Så nära är det. Pashtunerna behöver inga pass för att röra sig mellan de två länderna – afghan som pakistani, brödrabanden går över gränserna. Flera miljoner afghanska pashtuner (som befolkar större delen av södra och östra Afghanistan) flydde till Pakistan under…
Ett land, ett folk… mmm eller hur!
PAKISTAN. Pakistan är en hal ål som hela tiden slinker mellan våra fingrar. När folk frågar oss hur vi upplever Pakistan är det sjukt svårt att svara. Vad är Pakistan? Snackar vi landsbygdens analfabeta, skuldsatta, hungrande bondekneg, eller sidenglänsande pösmageliv med tjänare i monstersizade villor vid Clifton beach? Men det handlar inte bara om…
Vårt Iran
IRAN. Åååh så mycket mer vi vill berätta om Iran!! Detta gigantiska smörgåsbord till land som vi tycks kunna käka av i evigheter utan att hinna smaka allt, eller ens fatta vad det är vi tuggar på. Vi har ömsom njutit, ömsom spottat ut för att åtta veckor senare lämna landet med en känsla av mättnad, eller är det kanske lättnad? Upplevelsen av Iran är lika splittrad som landet självt, we love and we hate, vi vill…
Zorrotjejer och delfinbad
IRAN. Kvinnorna i Minab är inga svarta korpar. I torsdagsmarknadens damm går de insvepta i mångmönstrade skynken i ljumma färger med ena änden uppkastad över axeln på indiskt manér. John tycker de är mycket fina, och som den Africa lover han är konstaterar han nöjt att de liknar sudaneser :) Men byxorna måste vara indiska. Tyget är blankt som…
Sjalar, berg och dalar
IRAN. Tehran är en gigant med sina 8 och en halv miljoner invånare. Södra delen, där vi bor, är ett bullrigt och stökigt bilinferno med nära-döden-upplevelser lurandes vid varje övergångsställe. Därför var det sjukt skönt att glida på slingervägarna upp i bergen där vår couchsurfing-vän Siavash polares föräldrar har en stuga. Stugan, som hänger på en klipphäll…
En liten blogg om frihet
IRAN. De är överallt, de unga och de hopplösa, de unga och de hoppfulla, de smarta, utbildade, drivna ungdomarna som säger att enda vägen till framtid är en väg ut ur Iran. För att kort sammanfatta är ungefär allt som ungdomar tycker är kul olagligt i den islamiska republiken. Det är till exempel olagligt att producera och distribuera musik (som inte är i enlighet med islam), olagligt att ha konserter…
Gammal historia till nytt Irak
IRAK. Om någon har tjänat på kriget i Irak så är det staden Erbil. När Bagdad förvandlades till en krigszon och laglösheten bredde ut sig i söder flyttade många företag och organisationer sitt huvudsäte till den kurdiska huvudstaden i norr. Genom couchsurfing träffar vi libanesiske Mazen, tillfälligt stationerad här som säljchef för ett parfymdistribuerande företag…
Tummen upp för Europa
SVERIGE–TURKIET. 200 mil har nu försvunnit under våra goretexbeskyddade fötter. Det känns som igår och det känns som en evighet sen Tom Sawyer klöv dimman på sin rutt mot Rostock. Ombord låg vi utsträckta på den babyblå heltäckningsmattan på plan 5, lugna som filbunkar efter en lyckad liftförfrågning i cafeterian. Sex dagar senare gosar vi ner oss…
Konsten att komma iväg…
WAY OUT EAST. Konsten att komma iväg, är bannemej ingen enkel konst. Vi har nu lyckats flytta ut ur malmökollektivet Mecca och färdats hela 5 mil öst till Sövde i Sjöbo kommun. Våra föräldrar hoppas i det tysta (eller kanske inte så tysta) att detta även ska bli slutdestinationen på vår resa. När höstsolen gassar som bäst och Sövdes grönska lyser i neon…